Den senaste boken jag lyssnat på är Vi har redan sagt hej då av Daniel Åberg, författaren till serien Virus som jag skrev om i ett tidigare inlägg. Orsaken till att jag började lyssna på just den här ljudboken var faktiskt när jag läste lite om vad författaren själv skrev om serien Virus. I Vi har redan sagt hej då träffar vi några karaktärer som även finns med i Virus, eller det är snarare tvärtom. Rent kronologiskt så kommer faktiskt Vi har redan sagt hej då före Virus.
Vi har redan sagt hej då är en ganska speciell ljudbok. Redan i förordet talar författaren om att bokens kapitel, för berättandets skull, inte följer en kronologisk ordning (om jag inte minns fel så är första kapitlet kapitel sex). Bitvis stämmer det att det är hopp mellan kapitlen, men det finns också längre delar där kapitlen kommer i kronologisk ordning. Det andra som är lite speciellt är just själva sättet boken berättas på. Huvudpersonen är Filip Bengtsson, och det är genom hans perspektiv vi tar del av det som händer. För den lite mer vane läsaren är begreppet stream of consiousness nog inte helt obekant (eller inre monolog eller medvetandeström är nog de begrepp som ligger närmast på svenska), men har man mer ovana läsare så kan det nog vara på sin plats att förklara om vad detta innebär. Bitvis kan det vara lite svårt att veta vad som sker, och vad Filip enbart spekulerar om. Det förekommer också en del tillbakablickar samt att vi hoppar lite fram och tillbaka i berättandet. En tredje sak som är lite speciell är att det är författaren själv som är inläsare. Jag brukar vara lite skeptisk, vissa författare bör hålla sig till att enbart skriva, men herr Åberg gör det bra. Det enda som kan vara lite att anmärka på i just det här fallet är att ljudkvalitén känns lite halvdan, nästan som att mikrofonen är lite för nära och ljudet blir lite för skarpt till och från.
Boken är bra, en skildring av hur det kan vara att vara vuxen och att tillvaron inte alltid är så strukturerad som det kanske verkar på ytan. Högt och lågt blandas, med fokus på relationer. Det kräver som sagt lite av läsaren när det gäller att hålla reda på kronologin, men rent språkligt är boken inte särskilt svår. Den är också relativt kort för att vara en ljudbok (cirka fem timmar) vilket gör att det faktiskt skulle vara möjligt att lyssna på den i undervisnings syfte. Lyssna gärna! Vad tyckte du om den?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar